Aikido är en japansk kampkonst grundad av Morihei Ueshiba i början av 1900 talet, och anses generellt vara den mest filosofiska av all budo. Morihei, som hade en väldigt sjuklig uppväxt började studera budo redan som ungdom i ett försök att stärka sinne och själ, däribland jo-jutsu, kenjutsu och daitou-ryu, och resultatet av hans livslånga lärdomar kom att sammanfattas i konsten han kallade för Aikido.

Till skillnad från annan budo förekommer varken regelrätt kamp eller tävling i Aikido, eftersom systemets centrala princip är att hantera ett angrepp utan konflikt. En Aikidoka (någon som utövar aikido) söker inte att motsätta sig motstånd, utan smälter samman med angrepp och kontrollerar sin motståndare genom ledmanipulation och låsningar. Resultatet är ett system som blir starkare ju hårdare motståndet är.

Rätt använt är aikido ett väldigt effektivt självförsvar med stor kontroll över skadeverkan, och används just därför av bland annat Tokyopolisen. Morihei ansåg dock att hans arv var mycket mer än ett sätt att hantera fysiska konflikter. Aikido är en livsfilosofi som eftersträvar harmoni med universum genom rigorös träning, acceptans och empati.

Ordet Aikido består av tre japanska skrivtecken

合 ai: harmoni, förena
気 ki: själ, hjärta
道 do: väg, riktning.

En möjlig översättning av hela ordet är Den harmoniska kraftens väg.

Morihei slutade aldrig utveckla Aikido, utan fortsatte träna fram till sin död 1969. Under sin livstid hade han dock en mängd olika lärjungar, däribland Morihiro Saito, som var Moriheis personliga assistent i 23 år. Ett resultat av detta är att lärjungarnas Aikido motsvarar Moriheis undervisning vid olika skeenden i hans liv, och på så sätt har många olika stilar uppstått. Några av dessa är:

• Iwama ryu (också känd som traditionell Aikido) är den Aikido som Morihei förmedlade till Saito i Iwama, staden de bodde i.
  
• Aikikai är organisationen för den aikido som Morihei lärde ut vid Hombu dojo i Tokyo, där bland annat Nishio var elev.
• Ki-Aikido är samlingsnamnet på den filosofi som Morihei levde efter i slutskedet av sitt liv och är betydligt mer andlig och meditativ än de andra stilarna.
  

Viktigt att veta är att alla som utövar aikido har sina eget unika sätt att röra sig, så bli inte förvånad om två olika lärares tekniker skiljer sig ifrån varandra. Det bästa man kan göra är att se sig om efter en lärare som man kommer bra överens med och som man tycker har ett behagligt sätt att röra sig.

Gemensamt för alla stilar är att de alla applicerar samma grundtekniker och att principen är densamma. Av just denna anledning kan alla som utövar Aikido träna tillsammans och lära av varandra.

Vi tränar med tre olika vapen i Aikido: svärd, stav och kniv.

 

Svärdet är det vapen som förekommer mest i den alldagliga träningen, och är också det vapen som alla Aikidotekniker härstammar från. Vid parövningar används alltid ett träsvärd (bokken), och detsamma gäller även för nya medlemmar. Högre graderade kan ibland ses använda oslipade stålsvärd (iaito) eller slipade svärd (shinken) för vissa övningar.

 

Staven som används i Aikido är en Jō, en kort vandringsstav om cirka 125cm. Jōn integreras ofta i annan träning och kan representera en mängd olika vapen.

 

Kniven i Aikido är något omdiskuterad eftersom de ursprungliga knivteknikerna i själva verket är bajonettekniker, och representerar därför sällan de attacker som används vid t.ex personrån. Av denna orsak har Aikido genom åren ofta ta emot kritik för sina knivtekniker, eftersom vissa utövare hävdad att deras knivtekniker skulle fungera som självförsvar i moderna valsituationer, detta är dock inte sant. Vi på Ukehashi eftersträvar att åtgärda detta genom att integrera mer realistiska knivtekniker i samarbete med Stockholm Kuntao, som är väl kända för sin färdighet med kniv.